Månad: april 2014

Myter om integration och segregation

Det råder ett medialt och politiskt konsensus om att segregationen måste minska och alltfler föreslår tvångsintegration för att få bukt med ”integrationsproblemen”. Till exempel höjs röster titt som tätt om att slopa EBO-lagen, den lag som tillåter asylsökande att bosätta sig var de vill i landet. Det krävs rimligen totalitära åtgärder för att i längden upprätthålla ett mångkulturellt och mångetniskt samhälle. Men faktum är att forskningen på området tyder på att segregation har mer fördelar än integration. Den politiska ambitionen att tvångsintegrera för att blanda bort alla gruppers etniska särdrag och skapa framtidens rasblandade lyckorike har föga stöd i verkligheten eller i den vetenskapliga empirin. Man kan inte mot naturens alla regler tvinga fram ett samhälle som folk inte vill ha. Det är inget annat än ren kommunism.

Det finns inga belägg för att omgivningens etniska sammansättning har någon betydande påverkan på hur det går för individen på arbetsmarknaden eller i skolan. Att ”sprida ut” invandrare över landet och därmed minska boendesegregationen leder istället till sämre långsiktig integration på arbetsmarknaden, och närheten till landsmän i etniskt segregerade bostadsområden är rentav positiv. Det skriver nationalekonomerna Oskar Nordström Skans och Olof Åslund i SNS Välfärdsrapport 2009.

Mängder av samhällsvetenskaplig forskning bekräftar att etnisk mångfald och social sammanhållning står i direkt konflikt med varandra. Homogena områden är i princip alltid mer framgångsrika än heterogena. Till exempel visar den amerikanska studien The (In)compatibility of Diversity and Sense of Community (2013) från Michigan State University att ju mer blandat och integrerat ett samhälle eller område är, desto lägre kommer gemenskapen mellan människorna att vara. Och ju mer homogent och segregerat området är, desto större blir sammanhållningen och känslan av gemenskap. Enligt forskarna motverkar påtvingad integration skapandet av täta personliga nätverk som är nödvändiga för att skapa en känsla av gemenskap. En av forskarna till studien sade till The Atlantic Cities (”The Paradox of Diverse Communities” 2013-11-19) att samma sak gäller på global nivå:

On a more positive note, it may be possible to have such sorting by neighborhoods and still have diverse cities. I asked Neal whether he thought that cities that were made up of a federation or mosaic of distinct neighborhoods were more likely to succeed than ones comprised of several more fully mixed neighborhoods. He told me that his model essentially predicted that, regardless of size, more segregated areas – be they neighborhoods or cities – will be more cohesive. He added in an email, “Or even, a more segregated earth will be more cohesive, and a less segregated earth will be less cohesive. Putting diversity and segregation together – you could have a metro that is cohesive and diverse, but it would also need to be highly segregated.”

Harvardprofessorn Robert Putnam, en av världens mest kända och inflytelserika samhällsforskare, har (på tvären mot sin egen politiska ideologi, skall tilläggas) med mycket omfattande empirisk data visat hur etnisk mångfald påverkar tilliten negativt i ett samhälle. Integrerade och blandade områden sänker tilliten mellan alla människor, inklusive mellan människorna inom samma minoritetsgrupp. Det yttrar sig t.ex. genom att man undviker att engagera sig i lokalsamhället. Låg tillit i heterogena integrerade områden med hög mångfald kännetecknas också bland annat av lägre förtroende för lokala myndigheter, lokala ledare och lokala nyhetsmedier, lägre förtroende för det egna politiska inflytandet, lägre benägenhet att rösta, lägre förväntan att samarbeta för att lösa kollektiva problem, mindre sannolikhet att arbeta på ett gemensamt projekt, mindre sannolikhet att bidra till välgörenhet eller volontärarbete, färre nära vänner och förtrogna, mindre lycka och lägre upplevd livskvalitet, mer tid som ägnas åt att titta på tv och större enighet om att ”tv är min viktigaste form av underhållning”.

Forskningsstudien Are Muslim Immigrants Different in Terms of Cultural Integration? (2007) visar bl.a. på fördelar med etniskt segregerade bostadsområden jämfört med blandade och integrerade områden i Storbritannien:

[…] there is no evidence that segregated neighborhoods breed intense religious and cultural identities. Finally, discrimination, which turns out to be more frequent in less segregated neighborhoods, does consistently generate intense identity, more so for Muslims. We interpret these last results as casting some doubts on the European integration policies, which favor the formation of geographical integration and mixed neighborhoods. […]

Our empirical results suggest that the intense and oppositional identities that give rise to such social conflicts are not directly favored by the segregation of the neighborhood in which ethnic and racial minorities tend to live.

Ett avsnitt av radioprogrammet Kropp & Själ i P1 från 2010 handlade om sjukdomen schizofreni. Av experter framkom att schizofreni är 7-8 gånger vanligare bland etniska minoriteter än genomsnittet. Det sades bero på stressfaktorer och värst drabbas andra generationens invandrare. Det antyddes bero på etnisk och kulturell rotlöshet och identitetssvårigheter.

Se även:

Lika barn leka bäst
Vit etnocentrism
Diskrimineringen en myt?

Annonser

Diskrimineringen en myt?

Den vetenskapliga studien Do Domestic Educations Even Out the Playing Field? Ethnic Labor Market Gaps in Sweden (2007, Stockholms universitet) visar att den omtalade ”diskrimineringen” av invandrare på den svenska arbetsmarknaden är en lögn:

Abstract

The importance of investing in host country-specific human capital such as domestic language proficiency and domestic education is often cited as a determining factor for the labor market success of immigrants. This suggests that entirely domestic educations should even out the playing field providing equal labor market opportunities for natives and immigrants with similar (domestic) educations. This study follows a cohort of students from Swedish compulsory school graduation in 1988 until 2002 in order to document ethnic differences in education, including grades and field of education, and subsequent labor market outcomes. Results indicate both initial differences in youth labor market status and long term differences in employment rates, most notably for those with Non-European backgrounds. Differences in level or field of domestic education cannot explain persistent employment gaps. However, employment gaps are driven by differences among those with secondary school only. No employment or income gaps are found for the university educated.

En annan studie visar att diskriminering förekommer i samma omfattning inom alla grupper, dvs. att svenskar inte diskriminerar invandrare mer än invandrare diskriminerar svenskar och att män inte diskriminerar kvinnor mer än kvinnor diskriminerar män. De i undersökningen som redan indoktrinerats och övertygats om den vite mannens förtryck var tvärtom benägna att diskriminera till icke-svenskarnas fördel vid jobbansökningar. Länk till rapporten: Inför arbetsförmedlaren är vi alla lika? Om etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden (Ds 2006:14)

Undersökningen The Income Gap Between Natives and Second Generation Immigrants in Sweden: Is Skill the Explanation? (2007) visar att inkomstskillnaderna mellan andra generationens invandrare och etniska svenskar inte beror på diskriminering. När man kontrollerade för individernas kognitiva förmåga fann forskarna att inkomstskillnaderna försvann, även för andra generationens invandrare med båda föräldrarna födda utanför Europa.

Skillnader i sysselsättning, inkomster, utbildningsnivå och skolresultat mellan svenskar och utomeuropeiska invandrare beror därför med största sannolikhet på generella skillnader i intelligens (och andra egenskaper) mellan olika folkslag. Det gör således ingen skillnad att ösa ännu mer skattepengar över invandrartäta skolor (som de facto redan får extremt mycket mer resurser per elev än andra skolor såväl i Sverige som i något annat land) eller att i undervisningen behandla eleverna som om de alla vore jämlikar. Så länge vi i liberalmarxistisk anda fortsätter att utgå från att alla har samma förutsättningar från födseln kommer icke-vita invandrare (med undantag för östasiater) alltid att ha det svårare än etniska svenskar i skolan och på arbetsmarknaden.

Därför är det inte förvånande att alla studier som gjorts på området visar att adopterade från länder utanför Europa och Östasien presterar i genomsnitt sämre på IQ-test än andra, se t.ex. Does age at adoption and geographic origin matter? A national cohort study of cognitive test performance in adult inter-country adoptees (2008).

Se även:

Gener förklarar skillnader i skolresultat
Nordiska forskare: Låg intelligens bakom brottslighet och ”utanförskap”
DN erkänner: Gener avgör din intelligens
James Watson’s most inconvenient truth: Race realism and the moralistic fallacy
”Långt färre kvinnliga än manliga genier”

 

Mångkulturen inkompatibel med svenska rättsväsendet

Artikel ur tidningen Advokaten Nr 8 2002 Årgång 68

Det mångkulturella Sverige och rättvisan

Det mångkulturella Sverige ställer rättsväsendet inför nya frågeställningar som det inte varit berett på. Begrepp som skuld, skam och heder är några centrala begrepp som visar på utmaningarna.

I förhållande till mottagarländerna har man inte någon gång tidigare kommit så långt ifrån och från så många olika håll inom så kort tidsrymd, sade Anders Wennerström, sakkunnig i integrationsfrågor på Rosengård i Malmö. Tidigare har han arbetat 14 år i Pakistan och då även studerat antropologi.
Under senare tid har det förekommit flera uppmärksammade brott utförda av gärningsmän med invandrarbakgrund. I samband med dessa brott, som betecknats som ’’hedersbrott’’ har det funnits kopplingar till begrepp som skam, skuld och heder. Anders Wennerström anser att det bästa sättet för att förstå mekanismerna bakom dessa brott är att inte koppla dem till religion. I stället är det bättre att till att börja med fundera på hur det såg ut i Sverige för 60 år sedan då jordbrukssamhällets värderingar fortfarande var tongivande; det statliga inflytandet var svagt medan familjen var stark.

TILL BILDEN HÖR även att vissa kulturer, som bland annat finns i Mellanöstern, i flera länder runt Medelhavet och sydligaste Europa, är vad Anders Wennerström kallar skamorienterade medan andra, som den svenska, är skuldorienterade. I skamorienterade kulturer mäts familjens eller snarare nätverkets styrka av dess heder. Den kan förstöras om en pojke är kriminell eller av en flickas sexualitet. Det är viktigt att inte dra skam över familjen eftersom det förstör familjens heder.
I det svenska samhället däremot är skuld viktigt. Vi vill gärna lätta på våra samveten, erkänna en handling för att på så vis bli fria.
Det är inte så att det ena sättet är bättre än det andra, underströk Anders Wennerström. Det är bara det att mekanismerna fungerar olika.
–Vi svenskar berömmer oss ogärna. Däremot lägger vi gärna skulden på oss själva så att vi kan sova med gott samvete. Vi vill heller inte hamna i tacksamhetsskuld till någon, sade Anders Wennerström som underströk att detta troligen inte är ett arv efter Martin Luther. Snarare var det ett kulturellt särdrag i de nordiska länderna redan innan Luthers läror etablerades här.

I SKAMSAMHÄLLEN måste man till varje pris kämpa för att hålla skammen borta så att släktens heder inte förstörs. För att skydda ett högre värde är det tilllåtet att ljuga – något som dessutom alla oavsett kulturell bakgrund gör då och då i någon form.
–En pojke från en skamorienterad kultur kan ertappas på bar gärning men förnekar ändå och hävdar att han är oskyldig. ’’Det var inte jag’’, bedyrar han. Skulden måste hållas borta och släktens heder räddas, förklarade Anders Wennerström.
Sådana grundläggande kulturella skillnader gör att hela synen på kriminalvården inte fungerar när Sverige är betydligt mer heterogent än för bara en generation sedan.
Enligt Anders Wennerström är rättsväsendet oförberett på att hantera denna typ av kulturella skillnader. Han menar att man borde börja diskutera hur man ska se på ’’erkännandet’’ som sådant. En person från Mellanöstern kan inte sällan ge ett så kallat indirekt erkännande, enligt Anders Wennerström. Alltså villigt acceptera straffet trots att man samtidigt utåt förnekar gärningen.
Anders Wennerström betonade att det faktum att man förstår varför någon begår ett brott inte innebär att man accepterar det. När det gäller hedersrelaterade brott säger han:
–Vi måste vara oerhört tydliga och tuffa för att det inte ska råda någon tvekan om våra värderingar.

EN VIKTIG FRÅGA, enligt Anders Wennerström, är hur vi bygger en harmonisk helhet av så många delar. Det är inte omöjligt, men det är en lång väg att gå.
I Rosengård är det uppenbart att integrationen kollapsat. Här lever en underklass med etniska och religiösa förtecken. Man har typiska underklassproblem som ohälsa, kriminalitet och trångboddhet.
En central del i integrationsprocessen handlar om att erövra kulturell kompetens.
–Integration är en smärtsam process där man måste få göra fel. I Sverige är vi konfliktundvikande. Det gör att signalerna är otydliga och tar tid att lära sig.
När majoritetssamhället dessutom visar eller påtalar att andra kulturer är sämre påverkar det människors identitetsbyggande negativt. En viktig byggsten handlar nämligen om erkännande. För varje människa är det viktigt att bli bejakad. När man bekräftas eller erkänns och blir accepterad, då kan man välja att behålla vissa delar och välja bort andra. På så vis kan man bygga en ny identitet. Men det kräver en varm erkännande miljö. I svaga grupper där individerna har en vacklande självkänsla frodas däremot radikala lösningar, men även kriminalitet.
Enligt Wennerström riskerar hela vårt samhälle att slitas sönder inifrån om inte den socioekonomiska situationen löses.
–Det kan inte fortsätta så rent nationalekonomiskt eller humanistiskt, underströk Anders Wennerström.
Sverige är ett av de länder där integrationen fungerar sämst av alla OECD-länder. Även i Japan fungerar den illa. Att det är så beror inte på att svenskar skulle vara mer rasistiska, utan snarare på att vårt kulturella system är annorlunda än i många andra länder. Sverige liksom Japan kännetecknas av att de länge varit länder med en homogen befolkning.

TOM KNUTSON

Se även:

Hämnd lika med rätt i många kulturer