Nationalsocialismen som spegelbild av judendomen

davidsstjärna hakkors

Evolutionspsykologen Kevin MacDonalds andra bok i trilogin om judendomen som en gruppevolutionär strategi, Separation and Its Discontents: Toward an Evolutionary Theory of Anti-Semitism, söker förklara antisemitismen genom historien. MacDonald fokuserar på tre antisemitiska rörelser: katolicismen i 300-talets romerska rike, de iberiska inkvisitionerna samt nationalsocialismen i Tyskland 1933-1945. Gemensamt för antisemitiska rörelser är enligt MacDonald att de uppstått som en konsekvens av konkurrens om resurser och intressekonflikter mellan judar och icke-judar kombinerat med judiska gruppers kulturella och genetiska separatism. Gemensamt för västerländsk antisemitism genom historien är också att den i sin karaktär efterliknat judendomen som en gruppevolutionär strategi. En röd tråd är att man i början av den etniska konflikten försökt assimilera judarna såväl kulturellt som genetiskt, vilket åtföljts av kollektivistiska auktoritära judefientliga gruppstrategier som syftat till exkludering, förvisning eller folkmord när det uppenbarats att assimileringen misslyckats.

Enligt MacDonald var den nationalsocialistiska ideologin kusligt lik traditionell judisk ideologi. Båda ideologierna betonade starkt rasrenhet och etniska gruppintressen framför individens intressen, liksom inomgruppslig altruism och samarbete. Båda grupperna tillämpade kraftfull social kontroll för att straffa individer som bröt mot gruppens gemensamma mål, vilket inkluderade lagar mot blandäktenskap, sexuellt umgänge, social samvaro samt ekonomiska och politiska restriktioner gentemot utgruppen. Motsvarande den religiösa förpliktelsen i Tanach att föröka sig lade nationalsocialisterna stor vikt vid fertilitet och antog lagar som begränsade abort och motverkade preventivmedel. På ett sätt som liknade den traditionella judiska religiösa plikten att ge hemgiften till fattiga flickor antog nationalsocialisterna lagar som underlättade för unga par att gifta sig genom att de erbjöds lån som återbetalades genom att skaffa barn.

De som inte kunde bevisa sitt blods renhet betraktades av nationalsocialisterna som främlingar med färre rättigheter än tyskar. Därmed var judarnas ställning i det nationalsocialistiska samhället jämförbar med ställningen som nethinim och samaritanerna hade i det antika israeliska samhället, eller konvertiter i judiska samhällen, eller palestinierna i dagens Israel. Israel är en stat som förkroppsligar det utvalda folket, en exklusiv och avskild etnisk grupp, ungefär som Nazityskland.

Både judarna och nationalsocialisterna hade en välutvecklad ideologisk uppfattning om en historisk kamp som berörde den egna gruppen. Judiskt motstånd under perioden grundades på militanta rörelser för sionism, socialism eller kommunism – rörelser som alltid hade givit sina medlemmar en stark känsla av historisk kamp och en identifikation med gruppens mål istället för individuell tillfredsställelse. Detsamma gäller för traditionell judendom som helhet. Hitlers uppfattning var att han arbetade för gruppens mål, den ariska rasens mål, och att hans eget öde betydde föga. Hitlers attityd att döden var det enda hedervärda ödet för honom själv och hans anhängare är identiskt med det judiska motståndets attityd under samma period.

”the youth–the best, the most beautiful, the finest that the Jewish people possessed–spoke and thought only about an honorable death. . . befitting an ancient people with a history stretching back over several thousand years.” (s. 195)

Under perioden som föregick den tyska nationalsocialismen var det vanligt bland inflytelserika judiska intellektuella att ge uttryck för starkt raschauvinistiska attityder och uppfattningar, att judarna var en egen ras som var överlägsen alla andra. Två av många exempel MacDonald tar upp är Benjamin Disraeli (Storbritanniens premiärminister 1874-1880) och Moses Hess (Karl Marx vän och medarbetare), en av sionismens grundare. Judiska forskare har ansträngt sig hårt för att bagatellisera Disraelis och Moses Hess betydelse för 1800-talets rasideologi i syfte att koppla nationalsocialismen till icke-judiska rastänkare som Gobineau och Chamberlain.

”Disraeli rather than Gobineau–still less Chamberlain–is entitled to be called the father of nineteenth-century racist ideology” (Rather 1990, 146). Disraeli ”may have been, both as a writer and even more as a personal symbol, the most influential propagator of the concept of race in the nineteenth century, particularly publicizing the Jews’ alleged taste for power, their sense of superiority, their mysteriousness, their clandestine international connections, and their arrogant pride in being a pure race” (Lindemann 1997, 77). (s. 180)
[…]
The influential proto-Zionist Moses Hess (1862) whose major work, Rome and Jerusalem, was published in 1862, had well-developed racialist ideas about Jews. Although his book was published prior to the intensification of anti-Semitism consequent to complete Jewish emancipation in 1870, it has strong overtones of racial superiority. Hess believed that the different races had enduring psychological and physiological traits, and that the Indo-European traits (embodied by the ancient Greeks) were fundamentally opposed to the Semitic traits (embodied by the ancient Israelites). Like Disraeli and Chamberlain, Hess believed that history is primarily a struggle between races, not social classes, and like these thinkers, Hess (p. 27) believed that a Jew is a Jew ”by virtue of his racial origin, even though his ancestors may have become apostates.” (s. 183)

Judiska överhöghetstankar föranledde Hitler i och med de bidrog till att provocera fram en germansk raschauvinistisk anti-judisk ideologi som nationalsocialismen, som i fundamentala avseenden var en spegelbild inte bara av sionismen utan även av judendomen som sådan. Rabbi Harry Waton skrev i A Program for Jews and Humanity 1939:

What is nazism ? Nazism is an imitation of Judaism; nazism adopted the principles and ideas of Judaism with which to destroy Judaism and the Jews.

Det måste dock påpekas att tyska antisemiter från tidigt 1800-tal fram till och med Weimarrepubliken hade intressen som sammanföll med de tidiga sionisterna i och med att de båda såg judarna som en separat ras och kunde således komma överens om sionism som en möjlig lösning på Tysklands judefråga. Kevin MacDonald skriver i artikeln Sionismen och judendomens inre dynamik:

De sionistiska och radikala förslagen till lösning av de judiska problemen skilde sig naturligtvis åt, så att de radikala skyllde den judiska situationen på samhällets ekonomiska struktur och försökte vädja till icke-judar i en strävan att fullständigt kasta om de sociala och ekonomiska förhållandena. (Trots försöken att vädja till icke-judar hade den stora majoriteten av de radikala judarna en mycket stark identitet med den judiska gemenskapen och arbetade ofta i en fullständigt judisk miljö.) För sionisterna var det däremot sedan mycket tidigt vanligt att se den judiska situationen såsom resultatet av en olöslig konflikt mellan judar och icke-judar. Den tidige sionisten Moshe Leib Lilienblum underströk att judar var främlingar, som konkurrerade med lokalbefolkningarna: ”En främling kan bli mottagen i en familj, men endast som gäst. En gäst som stör, konkurrerar med eller tränger undan en äkta medlem av hushållet, får snart en ilsken påminnelse om sin ställning från de andra, vilka handlar i en känsla av självförsvar.” Senare hävdade Theodor Herzl att en huvudsaklig orsak till antisemitism bestod i att judar hade kommit i direkt ekonomisk konkurrens med den icke-judiska medelklassen. Antisemitism som bygger på konkurrens om resurser vore rationell: Herzl ”vidhöll att man inte kunde vänta sig att en majoritet ’skulle låta sig underkuvas’ av tidigare föraktade utbölingar, som de just befriat ur gettot… Jag anser att antisemiterna är i sin fulla rätt.” I Tyskland analyserade sionister Weimar-tidens antisemitism och kom fram till att den var ”ett folks ofrånkomliga och berättigade reaktion på försök av ett annat att få det att deltaga i formandet av dettas öde. Den var en instinktiv reaktion oberoende av förnuft och vilja och därför gemensam för alla folk, judarna inräknade.”

Som ofta var fallet under denna tid, hade sionisterna en mycket klarare förståelse av sina medjudar och upphovet till de judefientliga åsikterna.

Kevin MacDonald använder i Separation and Its Discontents social identitetsteori för att förklara hur radikal rasideologisk antisemitism kunde uppstå på grund av att ett mindre antal (om än förhållandevis många) inflytelserika judar hyste en stark rasmedvetenhet och förakt mot icke-judar. Psykologisk teori stöder att även ett fåtal exempel på välkända judiska teoretiker som såg judar som en överlägsen ras sannolikt skulle ha en stark påverkan att forma icke-judiska attityder om hur judar uppfattade sig själva. Mot bakgrund av den etniska gruppkonflikten som präglade perioden (ca 1850-1933) är det rimligt att icke-judar var benägna att tro att attityder om judisk överlägsenhet representerade hela det judiska samfundet, antingen öppet eller fördolt. Med tanke på hur framträdande denna typ av rasideologiska retorik var i samhället är det inte annat än rationellt att ta det säkra före det osäkra när självbevarelsedriften står på spel, även om den stora majoriteten av judarna aldrig offentligt proklamerade sin rasliga medvetenhet och påstådda överlägsenhet (s. 179-180):

If one knows that a prominent subset of Jews conceptualizes Judaism as a race and places a high value on racial purity, and even views Jews as a racially superior group, the best strategy is to assume the worst about most Jews. Gentiles should prevent the error of rejecting the proposition “Jews are an ethnic group and view themselves as an ethnic group, not a religion; they are intent on retaining their racial purity and dominating gentiles by virtue of their superior intellectual abilities,” when it could be true. Therefore, a gentile would assume it is true.

Vidare läsning:

National Socialism as an Anti-Jewish Group Evolutionary Strategy

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s